Den här början var en fantasy uppgift som skulle bli 8 sidor men som jag nu i efterhand inser blev lite väl kortfattad och slarvig. Har inte orkar se efter den på ett tag... Saknar dessutom sju sidor till.
Det är mycket tyst i rummet. En spänd väntan har dröjt sig kvar sen dörren stängdes. Det befinner sig tolv personer i samma rum, elva sittandes och en stående bredvid dörren. Alla bär de masker av olika slag, men det är knappt nödvändigt i detta mörker som avsiktligt infunnit sig. Persienner är neddragna och lampor släckta. Det är viktigt att ingen vet vem den andre är.
Ingen vill vara först att berätta för luften om varför de samlats igen för första gången på många, många år.
Och ingen behöver heller vara först. En liten svart låda, som finns placerad på ett litet avlastningsbord mellan den stående personen och dörren, ger ifrån sig ett lätt klickande ljud och sedan brusar det ett tag. Några rycker till av det plötsliga ljudet, men samlar sig och väntar liksom de andra på vad som ska komma.
"Mitt namn är Thomas Smith", säger en mörk röst ur lådan. "Om ni hör detta är jag förmodligen redan död. Jag befinner mig i en sådan situation att jag när som helst kan bli upptäckt och mina anteckningar uppbrända. Det var svårt att hitta något som inte skulle te sig misstänksamt och förstöras efteråt. Det lämpligaste jag fann var den här lådan, vilken egentligen inte alls är något bra val, men jag har inte så mycket tid. Jag tvingades lägga mycket kraftiga sköldar om den, som skydd, och jag har dessutom gjort så att endast en närmast mänsklig varelse kan vidröra den utan att bränna sig. Så fann jag det säkrast eftersom mina onda aningar kanske snart besannas.
I snart två år, har jag studerat de varelser vi fann i havet. Nu är jag nästan hundra procent säker på att de är levande varelser, med en högt utvecklad hjärna. Deras utvecklingsnivå är mycket hög och de har anpassat sig till vår värld mycket snabbt. Deras utseende har även förändrats kraftigt. Från början var de runda och mörkt grå. De såg nästan ut som stenar - men deras perfekthet och det faktum att alla såg likadana ut, fick många människor att börja undra. Forskare drogs in och flera utav de märkliga stenarna importerades hit och till andra länder, där jag och många andra sattes in i våra studier. Vi kom fram till att de var hårda som pansar - många maskiner förstördes när vi skulle göra tester på innehållet. Det var omöjligt.
Efter bara tre veckor så var inte stenarna i vårt laboratorium längre mörkgrå. Vi kontakade forskarna i Australien och andra länder. De som låg kvar i havet och längs strandremsorna såg fortfarande likadana ut, medan stenarna i Indien hade antagit en ljusare, nästan orange färg. De i USA var också ljusare, men lilaaktiga. Våra egna var gröna.
Ytterligare en månad senare hade stenarna som vi studerat växt. De blev limegröna, och började få en synnerligen strävare yta.
Ett halvår senare var en sten lika stor som en hink, och vi lyckades för första gången ta oss igenom den hårda ytan. Det var av misstag faktiskt. Som så många andra gånger, kommer lösningen när man minst väntar sig den. En kollega - doktor Schnaider från Tyskland - hade fått lov att ta med sig en av stenarna till en skola för att berätta för barnen om vad vi gjorde. Tidningarna skrev för fullt. Barnen var mycket nyfikna. Det var en liten flicka på sju år som hade rusat fram direkt när dr. Schnaider klev in i salen. Tydligen hade hon varit så ivrig att undersöka stenen att läraren hade fått säga till henne att lugna sig. Den lilla flickan hade blivit ledsen och tårarna rann. En del landade på stenens hårda yta, och plötsligt började det fräta. Dr. Schnaider skyndade därifrån med stenen i en plastpåse. När hon befann sig på flyget tillbaka, började stenen att låta. Det var ett svagt läte - snarlikt ett dunkande som av hjärtslag. Medan dr. Schnaider rapporterade till oss via telefon började det yttre höljet på stenen att försvinna och en gelé liknande gestalt spärrade upp något som liknade ögon. Det sista vi hörde var att flygplanet störtade.
Det var då vi föreställde oss att stenarna var ägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar